The hole in the tire gang!
Hela gänget på stranden. Från vänster: Len Zawodniak, Hasse Härdin, Bob Sweeney, Bengt Sandborgh.
Vilka fantastiska veckor vi fick tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma den här resan. Just nu är det hela en röra av minnen och ögonblick. Att korsa USA på cykel är en dröm jag haft länge. Ingvar Hansson och Bo Einar gjorde det redan 1989 ihop med ett gäng norrmän. Några år senare läste jag om PAC Tour och insåg att här finns en möjlighet att göra något liknande. Men då utan allt strul det innebär att arrangera detta själv hemifrån Sverige.
Cykla kust till kust med PAC Tour har för mig inte varit särskilt fysiskt jobbigt. Cykla PBP kräver betydligt mer, men det är psykiskt jobbigt att cykla 26 dagar på raken. Likadana motellrum, samma snabbmatskedjor och samma rutiner dag efter dag är slitigt.
Människorna man lär känna och träffar på en sådan här tur är mycket av behållningen. Man kan inte cykla PAC Tour om man inte är en passionerad cyklist. Myckat annat i mötet med nya människor blir mycket lättare när man delar ett intresse. Att sedan PAC Tours personal är minst lika passionerade cyklister själva gör ju inte saken sämre. Alla utom ägarna Lon och Susan gör detta utan lön. De slipper bara betala, och kan själva cykla varannan dag.
Vädret har varit otroligt fint. Två kortare åskskurar på hela tiden! Annars sol från klarblå himmel. Vansinnigt varmt de första dagarna i Kalifornienöknen. Men med hjälp av PAC Tours erfarenhet och råd så fixade jag det också. Men det var en stäcka mellan näst sista och sista depån på dag 1 i 45 gradig hetta som höll på att knäcka mig. På 20 minuter gick jag från pigg till "död". Jag ville bara stanna och luta huvudet mot styret (vilket jag också gjorde ett par gånger med 500 meters mellanrum). Den sista depån den dagen är bland oss som var med döpt till "the sag of death". Åkare efter åkare rullade in mer döda än levande. Litervis med Gatorade och vatten konsumerades och kilovis med is stoppades både här och där. Ni kommer väl ihåg issockan? Efter en evighet var det någon som sa: "Nä, nu åker vi. Om vi bara håller ihop och hjälps åt klarar vi det." Och det gjorde vi, trots en dammstorm och en åskskur och trots att det var strömavbrott i El Centro när vi anlände till motellet. (Strömavbrott= ingen luftkonditionering)
Alla deltagarna är mycket trevliga människor. Amerikanarna i gemen är fantastiskt vänliga och lätta att ha att göra med. Alla av deltagarna har haft en mycket nyanserad bild av Amerika och dess företräden och dess brister. Cykling i Amerika utövas av högutbildade vita med gott om pengar. De har alla varit i Europa och känner till mycket om oss. (Nej alla amerikaner tror inte att det är i Sverige alla klockor tillverkas.)
Vi har fått se saker och områden i Amerika som vi aldrig skulle ha gjort om vi inte hade åkt PAC Tour. Amerika är så otroligt mycket mer än Manhattan och Hollywood. Och som vanligt ser man allt bäst från cykelsadeln!
Sanningar om USA:
Kaffet är vedervärdigt. (Om man inte hittar en Starbucks.)
Det är inte kulhål i alla vägskyltar.
Alla bilister skriker inte "Asshole" till cyklister. (Hände bara en gång!)
Trafiken är inte mycket annorlunda än i Sverige. Det finns idioter överallt.
Tvingas man köra på fyrfilig Interstate-väg blir man beklämd över allt skräp som dumpas från bilfönstren. Kasta ut glasflaskor verkar vara en nationalsport. (Mindre vägar, inget skräp)
Snabbmats- och motellkedjorna håller fullständigt på att ta över USA. Det finns snart inga oberoende kvar utanför storstäderna.
Fyrbands GSM-telefon fungerar förvånansvärt bra. Det har bara varit på en ort jag inte fått något nät.
I princip alla motell har gratis trådlös Internetuppkoppling för sina gäster. Näten är oftast totalt öppna och oskyddade på ett sätt som inte skulle accepteras i Sverige.
Vi har inte sett en enda cykelmotionär eller cyklist under hela resan. Bara i San Diego, där fanns det massor.
Jag frågade Lon Haldeman hur länge han trodde dom skulle hålla på med PAC Tour. "Ja, det blir nog till pensioneringen. Det finns inget annat jag vill hålla på med."
Om du vill ha en perfekt ordnad cykelupplevelse och ett minne för livet kan jag verkligen rekommendera PAC Tour. De annordnar även kortare turer, 17 dagar, där man inte behöver vara borta mer än 3 veckor från Sverige.
Jag hoppas verkligen att vi får möjlighet att träffa och även cykla med Lenny och Bobby igen. Trevligare turkamrater kan man inte önska sig. Det går ju flyg mellan New Jersey (Newark) och Stockholm nästan varje dag!
Vill också tacka för alla uppskattande kommentarer till min resedagbok. Det har gjort det lättare att skriva varje dag! (En kväll fick jag gå någon kilometer och sätta mig utanför ett annat motell för att få nätkontakt!)
Det är tur för alla våra cykelkompisar att säsongen är över när vi kommer hem. Annars skulle Hasse och jag köra skiten ur er! Bättre form än vad vi är i nu, kan vi bara drömma om att få igen.
Det är tur för oss att säsongen är över så vi slipper köra skiten ur er! Min Merlin kommer att stå orörd till våren!