Länk till track och karta: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=gkrokivbboapqeld
Eftersom Lenny har en kusin som bor i Eufaula var han ute och åt middag med släktingarna igår kväll. Då fick han staden visad för sig och nu ville han visa den för oss. Vi började dagen med en lite omväg.
Eufaula visade sig vara en riktig stad med butiker i centrum samt ett antal gator med magnifika palats från första halvan av 1800-talet. På den tiden var Eufaula centrum för den omfattande plantageverksamheten i trakten. Alla plantageägare hade, förutom huset på landet, även ett hus i stan. På samma sätt som godsägarna i England även hade ett hus i London. Vilka otroligt vackra hus! Att rikedomen byggdes med hjälp av slavar är lätt att glömma bort.
En annan sevärdhet som vi fick tips om var att besöka Andersonville och det beryktade fånglägret från inbördeskriget 1861-65. Det lät intressant så efter lunchstoppet avvek vi från "banan" och cyklade dit.
Här hade rebellsidan, dvs Sydstatarna, byggt ett fångläger för krigsfångar från Nordsidan. Tja byggt och byggt. Man byggde en rektangulär inhägnad, en pallisad, runt ett område på ca 11 hektar. Man byggde inga baracker eller någonting utan fångarna fick bo under bar himmel. Som mest hade man lyckats klämma in 32000 personer i lägret. De usla sanitära förhållandena gjorde att folk dog som flugor. Upp till 100 per dag dog i olika sjukdomar. Totalt dog ca 13000 fångar. Alla finns begravde på den militärkyrkogård som ligger bredvid lägerområdet. Även i dag sker begravningar där. Alla som någongång tjänstgjort i USAs försvar har rätt att få bli begravd här om man så önskar. (Förutsatt att man inte fick sparken.)
Det finns även ett nationellt museum tillägnat alla (amerikaner) som någongång suttit i krigsfångenskap.
När vi skulle cykla därifrån kom vi fram till en stängd grind men efter att ha snackat lite med vakten erbjöd han sig att öppna den åt oss.
Cykelmässigt har det varit en bra dag. Stämningen har åter börjat stiga, alla ser slutet. Vi fick pga våra extraturer 13 km längre tur idag. Men vem räknar km? Det var ganska mycket backar, men slät och fin asfalt. Det går märkbart lättare att cykla på fina vägar. Man kan slappna av helt på ett annat sätt. Slipper sitta och spana efter potthål, skarvar och däcksrester, utan kan njuta av naturen och cyklingen.
Två dagar kvar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar