2008-09-11

Dag 4

Distans 165,3 km, klättring 2472 m, rullsnitt 24,9 km/h, max hastighet 72,6 km/h.


Jag tror att idag har jag haft en av mina topp 10 cykeldagar! Normal sommarvärme, lite regnskurar, fantastisk natur och fina vägar. Vad mer kan man begära? Dagen har innehållit 3 rejäla stigningar med efterföljande buskörning utför. Man har ett flin från öra till öra hela dagen.

Alla stigningarna har bestått av vägar som slingrat sig uppför dalsidor. Varje kurva har inneburit nya vyer och nya "photo op." (opportunity).

Mitt i sista långa utförslöpan ligger Jerome. En liten stad, grundad ca 1865 som gruvstad. Här stannade vi och tog en smoothie och en espresso och beundrade den magnifika utsikten. Staden har nog varit ganska förfallen men börjar nu vakna till liv igen med hantverkare och konstnärer. Många av de gamla husen från pionjärtiden har rustats upp och den gamla branta huvudgatan är full av folk och kommers. Vad tycks om lokalen med skylten "Belgien Jenny's bordello and pizza"?
Len och jag retar Bob för hans fegkörning i utförslöporna. Men han säger att han jobbat alltför många år på akutmottagningen för att vara kaxig.




















2008-09-10

Dag 3

Distans 185,2 km, klättring 1082 m, rullsnitt 27,5 km/h, max hastighet 47,4 km/h.

Vilken cykeldag vi haft idag. Lite lägre temperaturer, fantastiska vyer och en ny stat, Arizona. Några kilometer efter start passerade vi Coloradofloden som utgör gränsen till Az. Traditionsenligt stannade alla och fotade "Välkommen till" skylten. Tyvärr var det motljus så det var inte lätt.










Sedan kom vi ut í kaktusland. Saguaro heter fingerliknande katusen som vi känner igen från Västernfilmer. Finns visst en "jumping cactus" som hoppar på en om man kommer för nära! Visste ni förresten att plural av kaktus på engelska är "cacti".

Vägen har mest varit spikrak och svagt, svagt uppför hela dagen. Man har inte sett lutningen men den har känts! Men en sak är säker, vägkonstruktören hade inte platsat på Tyréns. Han har bara använt raklinjalen.

I början åkte vi på Interstate 10, I-10. Det var fruktansvärt skräpigt längs vägkanten. Många fick punkteringar. Vi döpte om vägen till "Flat alley". Precis efter att vi anlänt till motellet bröt en rejäl åskskur lös och alla som var kvar på vägen blev dränkta.

2008-09-09

Dag 2

Distans 165,4 km, klättring 820 m, rullsnitt 28 km/h, max hastighet 55 km/h.
Varm, platt och långa raksträckor betecknar denna etapp som är en av de lättaste på turen. Vi har passera genom ökenområden med sanddyner, men även jordbruksområden med enorma konstbevattningsanläggningar. Jag åkt med Walt från Cincinatti, Ohio, mest hela dagen. Hasse kände sig fortfarande sliten efter gårdagens uttorkning och valde att cykla bara halva sträckan idag. Jag har känt mig hyfsat pigg, om man nu är pigg i 40 graders värme. Egentligen är det konstigt att jag kan cykla i värme. Alla som känner mig vet att jag i normala fall börjar gnälla så fort termometern går över 25.
Men det funkar bra. Alla bilarna har mängder av is med sig i stora kylväskor som man stoppar lite här och var. Ett sug i Camelbaken ger förs en skvätt stekhet Gatorade (det som är i slangen) innan den kalla drycken kommer. Mums!
När vi var framme i Blythe gick vi en på en "Dairy Queen" innan vi tog de sista metrarna till hotellet. En iskall capuccino milkshake satt fint!
Väl inne på hoteller är det de vanliga pysslet med att tvätta cykel och kläder som väntar. Sedan blir det "Monday Night Football" och dega på sängen innan det är dags att gå ut och äta middag. Vi går bort mot resturangen som rekommenderats av Lon och Susann men på vägen dit ser vi dr Len och dr Bob inne på en mexikansk resturang som faktiskt inte tillhör någon kedja. Det blir där vi äter.

2008-09-08

Dag 1

Distans: 203,5 km, klättring 2550 m, rullsnitt 24,7 km/h, max hastighet 63,9 km/h.




Dagen började med frukost på parkeringen precis utanför vårt hotellrum. Jag trodde inte mina ögon men det bjöds på havregrynsgröt! Precis vad jag alltid äter inför varje cykling (och nästan alla andra frukostar också för den delen.)

Sedan rullade alla i väg i spridda skurar. Morgondiset låg fortfarande kvar och temperaturen var ca 20 grader. Efter några kilometrar passerade vi Qualcom Stadion, hemmaarena för San Diego Chargers i NFL. Fastän klockan knappt hade passerat 7 var det folk i kö för att få köra in och parkera sina pickups inför kvällens match. Man har något som kallas "tailgate" party hela dagen. Man grillar och dricker öl mao.


Efter 40 km är bílen med silversläpet uppställt för första "sag", dvs depå. Man kommer fram, hänger upp cykeln i cykelstället samt tvättar händerna innan man får röra maten. Det finns en uppsjö av energikakor och olika sportdrycker att välja mellan, samt bananer. Man prickas även av på en lista. Efter 120 km är det dags för lunch och bilen med det röda släpet är uppställd. Det finns sallader, bröd och frukt.


Ganska snart efter lunchen passerar vi dagens högsta punkt och en lång (15 km) nerförsbacke börjar. I slutet av backen är det som om man åker in i en vägg av värme. Vi är nere i öknen!

Strax därefter är det dags för dagens 4:e depåstopp. Termometern på bilen visar 113,4F, dvs 45 grader! Här gäller det att dricka ordentligt. Alla har fått en lång tubsocka att fylla med is och lägga runt nacken under tröjan. Det funkar jättebra. Jag tror jag drack 4 fulla Camelbaks idag (8 liter). I den har jag sportdryck medan jag i cykelflaskorna har vanligt vatten som man kan hälla över huvudet eller spruta i skorna. En sista depå är placerad ca 30 km från hotellet. Den behövs verkligen. Både Hasse och jag är slitna och uttorkade när vi når den. Jag lyckas dock repa mig någotsånär medan Hasse är helt under isen. Han har kraftig vätskebrist och mår illa. Men efter att ha uthärdat en dammstorm och ett åskoväder anländer vi till hotellet. Efter cykelvård och kroppsvård gick jag till "Denny's", en av alla dessa resturangkedjor som Amerika är fullt av, och åt en jättehamburgare tillsammans med dr Bob och dr Len från New Jersey. Två trevliga killar som vi av och till åkt hela dagen med.
På grund av värmen har detta varit en mycket tuff cykeldag. Många åkte med bilarna sista biten in. Kanske bara 2/3 åkte hela etappen.

2008-09-07

Dag -1










Morgonen började med "incheckning", dvs vi fick hela deltagarpaketet med tröjor, namnlappar och alla dagars vägbeskrivningar. Vi fick även 3 cykelflaskor och salttabletter. Alla pratar om att de närmaste 4 dagarna kommer att vara "brutal" vad gäller värmen. Temperaturer över 40 grader är väntade.









Sedan var det dags för dagens huvudaktivitet: turen till Stilla Havet. Vi var väl en 8-10 stycken som stack iväg tillsammans. Några hade redan varit där igår så den utmärkta vägbeskrivningen behövde inte användas. När de obligatoriska fotona var tagna cyklade vi iväg längs strandpromenaden. Det var "Bay Watch" på riktigt. Efter någon mils cykling hamnade vi i La Jolla där vi åt lunch.










På eftermiddagen har vi haft "riders meeting" där det gicks igenom allt som gäller under en vanlig dag på Pac Tour. Det märks att Lon och Susann har allt, absolut allt, under kontroll. Man har tänkt på allt och lite till. Vi kommer att ha depåer på 40, 90, 130, 170 km från start. 130 km depån är lunchen. Det är anslagstavlor, cykelställ, mekställ, bänkar etc etc i släpen och i bilarna. Det har kommer att bli kanon!
Cyklad distans idag 43 km.

2008-09-06

Dag -2

Efter frukost (amerikansk med panncakes) monterade vi våra cyklar. Det gick fort och utan problem. Hasse tyckte det gick för lätt. Han tror han glömt något.. Efter ett par rundor på parkeringen kunde vi konstatera att cyklarna verkade fungera som vanligt.

















Sedan tog vi en promenad till en "shopping mall" för att ha någonting att göra. Där fanns inte många, för oss, roliga affärer, så efter en kaffe på Starbucks letade vi oss med GPSens hjälp till en cykelaffär några km bort. Den var välförsedd med hela Specialized sortiment och mycket annat. Jag inhandlade ett par Oakley brillor och ett par cykelhandskar.
Efter det gick vi tillbaka till vårt motell. När vi kom fram hade hela "Pac Tour" cirkusen anlänt med 3 bilar och 2 stora släp.

Vi fick våra väskor (som ingår i priset och är de enda som vår användas för vår personliga packning) av Susan Notorangelo. Både Hasse och jag blev förvånade över hur fina väskorna var. Riktiga stora kabinväskor med hjul och draghandtag!
Sedan gafflade vi en hel del med andra cyklister. I morgon blir det en tur till Stilla Havet för att "blöta hjulen". Annars kan vi ju inte säga att vi cyklat kust till kust.

2008-09-05

Lång resa

Så var vi och alla våra prylar lyckligt anlänt till San Diego. Cykelväskorna seglade igenom incheckning utan exta betalning! Vi var förvarnade om att vi skulle få hosta upp med nästan 1800:- per cykel (enkel resa) men damen vid disken nämde inget om betalning och inte påminde vi henne inte!