Dag 12

Distans: 159,6 km, klättring 504 m, rullsnitt 29,1 km/h, max hastihet 45,5 km/h.

Länk till track och karta: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=dwdygkomigkkctqq

Idag har vi haft en kulturdag. Vi har i stort sett åkt på gamla Route 66 hela dagen. Bortsett då från vår lilla felkörning på 6 miles strax efter start utanför Amarillo (se spåret!). Vi var så inriktade på att inte missa en avtagsväg till höger att vi tog en för tidigt.

Route 66 kallas "America's Main Street" och var den stora pulsådern från 20-talet till 1985 när den officiellt försvann som eget vägnummer. Sträckningen var från Chicago till Los Angeles. Beläggningen var av betong och stod färdig i hela sin längd1928. När man nu åker på orginalvägen passerar man många städer och samhällen som mer eller mindre håller på att dö ut när all trafik och med den medföljande kommers har försvunnit. Man ser mängder av nerlagda bensinmackar, motell och bilverkstäder. Men här och var finns det entusiastiska människor som vårdar sin historia och kan visa hur det var förr.

I en litet samhälle som heter Groom var andra "sag" idag. I "Blessed Mary Cafe" är allt gratis, men man förväntas donera vad man tycker det var värt i en bössa vid utgången. PAC Tour donerade för en bit kaka åt all medan allt annat fick vi donera för själva. På bilden sitter jag, Lenny och Hasse och smörjer kråset.

I McLean var lunchen bredvid ett Route 66/Taggtrådsmuseum! Jag är säker på att ni inte vet hur många olika sorters taggtråd det finns eller har funnits. Taggtråd kallas "Devil's Rope". Sedan fick vi tips om ett annat litet museum några kvarter in i stan. Det kunde vi ju inte missa så vi åkte dit också. Här fanns massa prylar från förr och en hel del om ett läger för tyska krigsfångar som fanns i närheten under kriget. Ganska svårt rymma hem till Tyskland ifrån McLean, Texas. Kan nog tänkas att viljan att återvända till Tyskland och fortsatt krigstjänst inte heller var särskilt stor bland de flesta av fångarna.

I Shamrock hittade vi två fantastiskt fina gamla bensinstationer. Den ena i "Art Deco" design från 30-talet. Samma design som "the Crysler Building" på Manhattan vilket jag i alla fall tycker mig kunna känna igen. Den andra hade sådana här klassiska gamla pumpar där man först, för hand, pumpar upp behövlig mängd i en glasbehållare på toppen och sedan bara låter det rinna ner i tanken på bilen med självfall.

Denna mack låg bredvid dagens tredje museum som vi åkte till efter att vi duschat och bytt om. Ett gammalt hotell som gjorts om med utställningar i de forna rummen. Här fanns ett rum inrett som en tandläkarmottagning från förr och ett som en rakstuga. Absolut att bättra sätt att tillbringa eftermiddagen än att ligga på sängen och zappa på tv'n. Jag brukar förresten inte hinna hela varvet runt på kanalerna innan jag somnar.

Cykelmässigt en lugn dag helt utan punkor. I morgon passerar vi halvvägspunkten på vår cykeltur. Det är en lång bit kvar mao. Men vi har inga krämpor eller andra bekymmer så vi ser bara fram emot fortsättningen.