Dag 8

Distans: 168,0 km, klättring 1940 m, rullsnitt 22,1 km/h, max hastihet 58,9 km/h.

Länk till track och karta: http://www.gpsies.com/map.do?fileId=marmsnazbakqbhbb

Man ska aldrig tro att man har en lätt dag framför sig, det straffar sig alltid! Idag har vi fått slita som hundar i en 10-15 m/s motvind hela dagen. Och när vinden dog ut började den sista stigningen som hade flera "falska" toppar. Dvs jag tror att detta var nog den sista men då dyker ännu en dj-la backe upp.Jag råkade även ut för turens första punka när jag körde på en metallbit som skar upp däcket. Detta hände 3 minuter efter att Lon Haldeman kört upp bredvid oss och genom bilfönstret skrikit: "Det finns en alldeles perfekt vägren där till höger. Alla andra använder den!" Vi cyklade nämligen på vägen och tog nog hela filen med en plog eftersom vindeländet kom lite snett framifrån för tillfället. Men man gör ju som bossen säger så vi vek ut i vägrenen.Vi passerade "Trinity Site" där den första atombomsexplosionen skedde i juli 1945. Ja på närmaste väg, själva platsen kan man bara besöka en gång per år.På slutet när backarna började fick jag äntligen lite flyt i åkningen och kom före Hasse till hotellet. Hotellet ligger mitt i en brant nedförskörning. Och ni kan ju gissa vad Hasse gjorde når han kom fram? Precis, han körde hela vägen ner. Till Hasses försvar ska läggas att han följde en av "crew" som han trodde hittade vägen. Ruidoso, som den här orten heter, är en vintersportort. Jag visste inte att det fanns sådan i New Mexico. I morgon är det sista dagen i bergen och vi har 16 mil framför oss med många meters höjdförlust (vi sover på 2100m höjd i natt). Det måste ju bara bli en lätt dag, eller?

Lunchen intas i lä bakom bilen!