Idag åkte vi från Cottonwood till Winslow, Arizona. Det Winslow är mest känt för nuförtiden är att staden nämns i en av "The Eagles" hitlåter, Take it easy.
Vi hade i stort sätt klättring fram till lunch vid km 104 och sedan lätt utför hela vägen till Winslow. Hasse har idag verkligen visat att han är tillbaka efter genomklappningen dag 1. Vi andra hade svårt att hänga med!
Det är en fantastisk vacker natur med oändliga, skiftande vyer. När man rör sig så pass många meter upp och ner i höjdled blir det många olika naturtyper på en dag. Torra buskheder, djupa tallskogar och prärie på samma dag. 
När vi kom fram till Winslow cyklade vi ner på stan för att titta på hörnet som näms i Eagles låten. Sedan blev det Dairy Queen!
Winslow har varit en livlig knutpunkt för både järnvägen och gamla "Route 66". Men sedan Interstate vägen drogs utanför staden har den förtvinat. Vi bor på ett fint gammalt järnvägshotell som några eldsjälar räddat från rivning. God mat, god öl och trevligt sällskap är en bra avsluting på en cykeldag.
3 kommentarer:
Det gläder mig att ni är på gång och friska. Det lär väl bli några "ups-and downs" på ett så långt lopp! Föresten,hur länge håller däcken? Frågorna från kompisar är också många För min egen del är den här siten viktigare än både Dagens Nyheter och Rapport! Morgonens höjdpunkt är att följa era framfarter.
Lycka til!
Välkommen tillbaka får jag väl säga till Hasse!
Sören nämner däcken, ja de håller väl mindre i värmen. Nu hade ni väl idiotvarmt de två tre första dagarna.
Tjusiga bilder. Mera finns på Susan´s blogg på www.pactour.com.
Ang. däckslitage så körde jag hela turen 1997 på samma däck (i princip). Fick 3 punkteringar på 25 dagar, varav 2 st dag 4. Vid nr 2 skiftade jag däck. Orsaken till punkan var att en vass metallbit från ett lastbilsdäck fastnat i däcket. Detta fixade vi vid motellet på kvällen och det blev sedan reservdäck under resten av turen.
Skicka en kommentar